Medskick från Kungl. Musikaliska akademien

Den 23 januari 2018 träffade utredningen företrädare för Kungl. Musikaliska akademien (KMA). I enlighet med sina stadgar har KMA till ändamål att främja tonkonsten och musiklivet. Den skall därvid följa utvecklingen inom det svenska och internationella musiklivet, ta initiativ för att gagna musikkulturen samt på musikens skilda områden stödja utbildning, forskning och konstnärligt utvecklingsarbete.

Samtalet utgick från de frågor utredningen ställer till samtliga intressenter.

Några av de medskick vi fick från mötet var:

  • KMA förvaltar 114 fonder med olika syften och delar ut stipendier och priser för totalt 5-6 miljoner kronor per år. Stipendierna premierar kvalitet och går huvudsakligen till  musikstudenter på högskolenivå men också till unga musiker vid de 10 spetsgymnasier som finns i landet, från Umeå till Malmö. KMA delar också ut stipendier till forskare, musikterapeuter och pedagoger samt ett flertal priser och belöningar till framstående musiker och tonsättare för en unik gärning och ett starkt personligt konstnärskap.
  • Kunskap om stipendier sprids via digitala kanaler och information via skolorna och högskolorna. En person kan få stipendium flera gånger, men ett maxtak avgör hur mycket pengar man kan få över tid. Det är främst Stockholmsbaserade musiker som söker, trots att resestipendier ges till sökande från andra orter. Alla som söker stipendier provspelar inför jurygrupper, jurymedlemmar poängsätter var för sig, högsta och lägsta poäng stryks av sekreterare.
  • Antalet kvalificerade unga musiker har minskat under senare år. Det finns flera möjliga förklaringar. Permanent verksamheter har övergått i projekt, det finns färre förebilder och amatörmusiklivet är inte lika aktivt som förr. I regementsstäder och i bruksorter fanns tidigare blåsorkestrar med professionella anställda musiker, vilka aktivt bidrog till det övriga lokala musiklivet både som pedagoger, arrangörer, tonsättare och musiker. Musikskolan har också förlorat i styrka på att gå upp i den bredare Kulturskolan. Musikhögskolan har inte längre i uppdrag att utbilda instrumentlärare till musikskolan. Vikten av att skapa bredd över hela landet är fundamental. Det är ur bredden som spetskompetensen utvecklas.
  • Hur når en musiker sin scen idag? Alla nyutbildade musiker blir goda entreprenörer, de måste vara det. Agenter är bara aktuella för de allra mest framgångsrika. Det har uppstått ett tomrum efter Rikskonserters nedläggning, och en betydande brist på samordning av turnéverksamhet och möjlighet för mindre arrangörer att dra nytta av ett samlat nationellt ”erbjudande”. Det fria musiklivet måste få ett fullgott stöd, samtidigt är det viktigt att komma ihåg att institutionerna som plattform är viktiga för det fria musiklivet. Exempelvis är länsmusikorganisationerna viktiga, inte minst för arrangörsutveckling. Det fria musiklivet är samtidigt inte så fritt, ofta styrs bidragsgivning av specifika idéer från staten. Både Kulturrådet och Musikverket har problem med andra mål än kvalitet. Istället för att ansökan ska passa in i dessa idéer borde fokus på bedömningen handla om kvaliteten på den konstnärliga idén.
  • För musikhögskolorna har studentpengen och genomströmningen blivit viktigare än kvalitet och skolorna lyckas rekrytera allt färre namnkunniga lärare. Med sjunkande kvalitet kan resultatet bli att det utbildas för många. Musiklivet är globalt idag och svenska musiker har fått det svårt i den internationella konkurrensen att få anställning i svenska orkestrar. Det är alltså i första hand i dagsläget inte bristande kvalitet hos den enskilde musikern, utan snarare än enormt ökad konkurrens om jobben. På sikt finns det dock fog att oroa sig också för bristande kompetens när underlaget och kvalitetskraven vid utbildningarna riskerar att minska.

 

  • När många av dem som utbildar sig inte får jobb som musiker måste de vidareutbilda sig till musiklärare eller till pedagog inom kulturskolan, alternativt byta karriär helt.

 

  • KMA arbetar med webbplattformen Levande musikarv, ett samarbetsprojekt mellan akademien, Musik- och teaterbiblioteket, och Svensk Musik, där de forskar fram och fritt tillgängliggör noter som är över 70 år gamla. Ett nära samarbete har nu inletts också med Föreningen Svenska Tonsättare för att erbjuda utrymme också för de tonsättare för bilka fortfarande föreligger upphovsrätt. Man har genom ett musikarkeologiskt arbete bl.a. funnit ett flertal kvinnliga kompositörer som inte spelats på hundratals år och vars återupptäckta verk idag spelas över hela världen.

 

  • KMA söker varje år externa medel från stiftelser som Wallenbergstiftelsen, Riksbankens jubileumsfond,  Kungafonderna m.fl. för att finansiera forskning, Bernadotteprogram m.m.. som årligen sysselsätter ett 70-tal forskare och yngre framstående utövare i form av begränsade uppdrag. KMA har en fond för utbildning, vidareutbildning och forskning i musikterapi. Samverkan sker också med Betaniastiftelsen och med Karolinska institutets forskning inom området kultur och hälsa.

Deltog på mötet gjorde:

  • Susanne Rydén, preses och Fredrik Wetterqvist, ständig sekreterare, Kungl. Musikaliska akademien
  • Ann-Christin Nykvist, Göran Blomberg, Anna Eineborg, Claes Eriksson och Helene Larsson från Konstnärspolitiska utredningen