Medskick från regionala kulturchefer

Den 11 december träffade utredningen regionala kulturchefer på deras nätverksträff på SKL i Stockholm. Detta nätverk träffas cirka fyra gånger per år och är till för erfarenhetsutbyte regionerna emellan. Samtalet mellan utredningen och nätverket blev intensivt och ville inte riktigt ta slut. Med anledning av det uppmanades kulturcheferna att skicka in fördjupade skriftliga inspel till utredningen om regionernas arbete och erfarenheter.

Frågorna vi ställde redovisas längst ner på sidan. Några av de medskick vi fick under sittande möte var följande:

  • Det är viktigt med konstnärliga berättelser från hela landet, lokala konstnärer blir också förebilder för nya generationer. Det ska dock framhållas att bland de cirka 70 procent av konstnärerna som bor i storstäderna är det många som kommer från övriga av landet. Många konstnärer flyttar också tillbaka.

 

  • Kostnaden att leva och verka som konstnär är mindre på mindre orter och på landsbygden, liksom det är lättare att bli uppmärksammad av det omgivande samhället. Det är positivt. Däremot är det svårare att verka på nationell nivå med bas utanför storstadsområdena.

 

  • I mindre regioner kan det vara svårt att skapa trygghet för konstnärer när det bara finns en enda kulturinstitution, som till exempel länsteatern. Där kan sällan fasta anställningar erbjudas och även om man får ett längre engagemang, som tre år, blir det svårt att etablera sig med familj.

 

  • Bredbandsutbyggnaden är central för att konstnärer ska kunna verka i hela landet. Olika konstarter har olika möjlighet att nyttja digitaliseringen och även i övrigt finns olika förutsättningar att etablera sig utanför storstäderna. Filmen har till exempel upprättat starka noder utanför storstäderna ofta i samverkan med regionala satsningar.

 

  • I regioner nära större konstnärliga kluster som Stockholm, Göteborg och Malmö är det inte lika viktigt att det finns en aktiv konstscen där konstnärerna bor eftersom det är möjligt att pendla. Där det däremot är långt till konstnärliga kluster, är det viktigare med en aktiv regional konstscen. Residensen är viktiga för inflöde av nya konstnärliga idéer och särskilt på konstområden med svag institutionell struktur, som dansen.

 

  • Kultur är en viktig del i regional utveckling, därför är samverkan kring hur man tillgängliggör kultur för alla medborgare central och kulturen måste byggas in i samhället från början.

 

  • Folkhögskolorna är viktiga för blivande konstnärer och de konstnärliga högskolorna då de har många förberedande konstnärliga utbildningar. De är också arbetsgivare för konstnärer och dessutom är de ofta viktiga arrangörer av kulturevenemang.  Mer än en fjärdedel av folkhögskolorna har landsting och regioner som huvudmän.

 

  • Konstnärer utbildar sig allt oftare utomlands, vilket gör att de inte längre är lika bundna till sin utbildningsort. Det kan också ge andra perspektiv i det konstnärliga arbetet. De ser mer tvärsgående på konsten, blandar uttryck. Konstnärer bor också ofta på flera orter som de pendlar emellan, till exempel på landsbygden eller i en mindre ort och i en storstad i Sverige eller Europa.

 

  • Samverkansmodellen har, inte minst genom kulturplanerna, lett till en bredare diskussion om kulturpolitiska frågor och bättre samverkan mellan konstnärer och förvaltningarna. Det är viktigt att komma ihåg att landsting och regioner haft omfattande verksamhet på kulturområdet även innan kultursamverkansmodellens införande.

 

  • Utvecklingsmedlen från Kulturrådet har en avgörande betydelse för att exempelvis kunna utveckla residens och satsningar på konstområden med svag struktur eller stort utvecklingsbehov. Kommunala och regionala förvaltningar är viktigare på mindre orter för kulturens fortlevnad. Konsulenterna har en väldigt viktig roll, som med små resurser håller i nätverken. Ett par regioner beskriver hur de lägger ut kultursatsningar på externa genomförare, till exempel ideella föreningar, för att på det sättet närmare fånga upp erfarenheter från det konstnärliga fältet. Samverkan sker också med regionala företrädare för konstnärer som centrumbildningarna, när sådana finns i regionen. Regionerna i syd och i norr har ett mer etablerat samarbete sinsemellan inom kulturfrågorna, både på politiker och/eller tjänstemannanivå.

 

  • Regionerna är i dag de stora inköparna av bildkonst. De allra flesta regionerna tillämpar en procentsregel, eller liknande, vid nybyggnation eller ombyggnation.

 

  • Regionerna diskuterar just nu hur de som bidragsgivare kan kvalitetssäkra och skapa bättre villkor för de organisationer och konstnärer de ger bidrag till i relation till #metoo-rörelsen och de sexuella trakasserier som framkommit inom kultursektorn. Många konstnärer arbetar under osäkra förhållanden och ibland med svarta löner vilket gör utsattheten större.

 

  • De flesta statliga medel till kultur inklusive arbetsstipendier till konstnärer hamnar i storstadsområdena och särskilt i Stockholms län. Det fanns också en bild av att det är svårare att få statliga arbetsstipendier och projektmedel om man är verksam utanför storstadsområdena och man önskar en större kunskap om konstnärskap verksamma på andra platser i landet hos de myndigheter som fördelar bidrag.

 

  • Verksamhet.se har en bra branschguide för bild och formkonstnärer kan arbeta med sina verksamheter för att de ska kunna öka sina inkomster. Det kan vara intressant för andra myndigheter att erbjuda liknande verktyg och att eventuellt samordna sig, till exempel för Tillväxtverket och Bolagsverket.

 

  • Regional kulturverksamhet är av stor betydelse för möjligheten att verka som konstnär i hela landet. Regionerna är både uppdragsgivare, arbetsgivare, bidragsgivare och strukturhållare (exempelvis nätverk och projekt). Därför är det statliga stödet till exempelvis kultursamverkansmodellen av stor vikt för konstnärers villkor och förutsättningar.

Några exempel på arbeten i regionerna:

  • Regionalisering av internationella festivaler i Göteborg där konstnärer i kommunerna runt omkring storstaden kopplar på det givna temat och blir en del av festivalerna. Det leder till större uppmärksamhet av festivalerna i hela regionen, samtidigt som det också ger festivalerna tillgång till nya konstnärskap. Göteborgs Internationella Konstbiennals GIBCA Extendend är ett exempel, Göteborg filmfestival ett annat.
  • I Östergötland ges alla barn från 6 år tillgång till scenkonst genom den regionala teaterverksamheten utan kostnad för skolorna. Samtidigt som det ger barn tillgång till kultur har det kanske en baksida genom att man försvårar för fria grupper att kunna få uppdrag.
  • Västra Götalandsregionen har utvecklat ”Kultursystem” som syftar till att skapa lokala konstnärliga kluster genom samverkan mellan region, kommun och framför allt med konstnärer som bor geografiskt nära varandra. En metod som visat sig fungera väl och som leder till inflyttning och motverkar centralisering till storstaden. Ett exempel är Not Quite i Fengersfors, Dalsland.
  • I Sörmland finns samarbetsprojektet Väg 223 som löper från Nyköping till Mariefred och som knyter ihop kulturhändelser längs med vägen.

Frågorna som mötet utgick från:

  • Vilka faktorer talar för och emot att konstnärer ska kunna verka professionellt i hela landet? Är det viktigt att konstnärerna bor och verkar på samma ort? Hur har digitaliseringen påverkat förutsättningarna för konstnärligt yrkesutövande i hela landet?
  • Vilken betydelse har kultursamverkansmodellen för konstnärerna? Vilken betydelse har de regionala institutionerna resp. de konstnärliga residensen och hur har de fria kulturutövarna påverkats? I vilken omfattning har regionerna valt olika organisatoriska lösningar inom samverkansmodellen?
  • Vilken betydelse och omfattning har de kommunala och regionala konstnärsstöden och finns det exempel som utredningen bör titta särskilt på?
  • Hur uppfattas de statliga bidragen och stipendierna till konstnärer, liksom de statliga stöden till scenkonstallianserna, centrumbildningarna, Skapande skola och Kulturbryggan? Hur har de påverkat konstnärers villkor att verka i hela landet?

Västernorrland och Jämtland som inte kunde närvara svarar per mejl.

Med på mötet var:

  • Katrien Vanhaverbeke, SKL
  • Louise Andersson, SKL
  • Maria Jacobsson, SKL
  • Linda Ahlford, SKL
  • Malin Lagergren, Dalarna
  • Ulf Nordström, Värmland
  • Anne Hederén, Östergötland
  • Camilla Thorn-Wollnert, Västerbotten
  • Malena Sandgren, Blekinge
  • Jessica Linde, Kronoberg
  • Eva Bergqvist, Stockholm
  • Gun Hedlund, Gävleborg
  • Eva Nyhammar, Halland
  • Staffan Rydén Västra Götaland
  • Rickard Åslund, Örebro
  • Mikael Palo, Sörmland
  • Ann-Christin Nykvist, Helene Larsson och Claes Eriksson från konstnärspolitiska utredningen.